Vaaaaaad händer?!

Jag är i alla fall ledig från och med NU vilket känns jävligt skönt efter en hård arbetshelg, så jag har två dagar på mig att ligga i sängen och samla krafter som jag förlorade under helgen. I fredags vart det 10 timmars jobb, igår 11 och idag 9. Det är inte timmarna som är jobbiga, utan att jag inte har haft en sekund till att sitta ner. Har aldrig uppskattat en stol så mycket i mitt liv som igår då jag efter 11 timmar satte mig ner på en stol med en cola flaska. Otroligt skönt!

Känns konstigt att missa MalmaMarknaden som jag gått på i 18 års tid förutom denna. Hann gå en snabb sväng och köpte lite som jag är riktigt nöjd över i alla fall, bland annat mitt livs kärlek som jag slänger upp en bild på!

EN BABY-ROSA VATTENPIPA, vi kommer passa så bra tillsamans!

Familjen har packat ihop sig i bilen och åkt till huvudstaden. Min farmor och farfar åker ner till Turkiet igen efter ett snabbt besök i Sverige så de ska hälsa på och säga hejdå. Jag kan tyvärr inte följa med eftersom jag är sjuk så jag och Chico är ensamma hemma och får underhålla oss bäst vi kan. Båda vi saknar uppmärksamhet just nu.

Ligger och kollar på Top Model England och drömmer mig bort i önskningar om att bli modell. Varför kunde inte jag födas till en för? Livet är orättvist. blöh. Får snart byta kanal innan jag blir arg haha :)

Jag har spenderat de senaste 6 timmarna med att titta på nyheter. Vart så tagen av vad som hände i Norge idag, kunde inte släppa tv:n alls. Är riktigt dålig idag så var hemma från jobbet. Jag som så gärna viiiill! Förhoppningsvis känner jag mig bättre imorgon, vilket inte är så troligt, men jag hoppas och hoppas!

Resten av kvällen blir liggandes i sängen, slå på någon annan film, försöka somna. Sovit otroligt mycket nu.

Längtar tillbaka ♥

Ikväll blir det varma drycker i massor och filmtittande. Ingen blogg lust alls heller. Lite för mycket med mig själv.

Fler impulser blev det, jobbade i några dagar till och i måndags när jag dammsög mitt rum vid halv åtta tiden fick jag för mig att lämna Södermanland. Packa väskan, sprang till bussen, ringde yasmine som bokade biljett åt mig, tog en liten kvällspromenad med henne och pratade om saker vi missat och annat mellan himmel och jord. Sedan tog jag nästa buss som förde mig till Norrköping. Där levde jag som en prinsessa i 38 timmar. Nu när jag väl ligger hemma i min säng känner jag att jag ibland måste nypa mig i armen för att se om allt detta är verkligt.

För bra får man väl aldrig må, är redan straffad med förkylning och värk i kroppen. Men det gör inte så mycket just nu.

Just nu sitter jag med fjärilar i magen och längtar efter morgondagen.
Har ett härligt jobb-pass med underbart folk och en liten resa väntar mig!

Ligger jag i sängen med datorn och chattar med Maaaarcuus bääästiiz.
Skickar massa låtar jag tycker att han ska lyssna på och jag antar att han trycker på länken, kollar kommentarerna för att se om folk tycker om den, skriver ett passande svar och fortsätter sedan med det han är bäst på, spela tennis-spel.

Hoho... Eller?


Aaaaanyway, ska ta mig i kragen och packa min väska inför morgondagen. Har beslutsångest på vad jag ska ha med mig. Ni vet de där stunderna man vill vara fin och vacker, men samtidigt inte för uppklädd? Såna passande kläder måste jag leta fram i min garderob. Kommer säkerligen packa om cirka hundra gånger, men vad gör det om hundra år?

Så ikväll har jag full energi och känner mig full med liv. Riktig bra känsla vill jag erkänna. Life is good!

Är ledig idag, det känns konstigt haha! Men skönt :)
Ska hinna städa mitt stökiga rum idag och färga mitt hår. Lugnt och skönt bara helt enkelt :) Sitter och äter klubba som lilsis gav mig och dricker powerking. Nåååån energi måste jag ju få =)


Tittade på film med lillasyster igår, vi la oss i min säng och tjockade oss till "Tusen gånger starkare", en kass-mysig film och det va ruuuuligt ;P Förstår inte riktigt grejen med svenska filmer, dom når aldrig riktigt fram..

ANYWAY, have a good day! (:

Den upptagna kvinnan har vaknat till liv!

Jag har jobbat som en arbetsnarkoman och jag har inga planer på att sluta. Det här är nåt jag gillar och jag vill verkligen inte ens gå hem vissa dagar. Synd att det är ett säsongs-jobb. Men endå skönt, jag lever ju lite efter säsong också. Jag kan inte ha samma rutiner och dagar som ser likadana ut hela tiden. It's not me.

Haft en trevlig pratstund med mamii hela kvällen, vi låg i sängen och pratade om allt mellan himmel och jord. Den kvinnan är så klok och är nog den mest underbara mamman i världen. Så stark som hon är.

Hade en dag ledigt, i söndags. Då åkte min kära syster med mig till Eskilstuna och vi gick på jakt efter kläder men vi båda drog en riktig nitlott och kom bara hem med en påse var. Visserligen hittade hon ett par skor att döda för som ska bli en senare investering då vi inte fick tid att inhandla dom.

Har inte haft någon ork att blogga. Men nya saker har faktiskt hänt.
Jag hade ju tänk vara lite ledig i sommar, söka några jobb hit och dit
och i nödfall flirta med baba lite.

Men fick ett telefonsamtal och jag har jobbat asset av mig sen i söndags.
Och jag är inte ledig förrän på söndag, det är härligt. Jag tycker om sånt här!

Har faktiskt inget annat intressant att skriva.. Men det kommer väl! :)

Jag antar att jag har gjort ett vettigt beslut om att ha en person mindre i mitt liv. Det känns tufft, jobbigt och allt sånt där som det gör när man känner sig sviken av sina närmsta. Men jag vet att jag kommer må bättre av det i slutändan, för meningen med vänner är ju trots allt att de ska vara vänner. Och det är såna smällar man får ta i livet tills man hittar de där riktigt äkta som slår alla andra. Men jag hatar verkligen att tro saker om folk, och de själva bevisar att de är raka motsattsen.


En riktigt klock vän sa till mig att vissa saker som jag har märkt på mig själv kan ha orsakats på grund av att jag är stressad både fysiskt och psykiskt. Och så påminnde en annan vän mig om att jag skulle tänka på detta påstående, och jag minns att jag svarade att jag faktiskt inte kan rå för att människor runt omkring mig beter sig som dom gör.

Ungefär så känns det. Många av mina nära har försvunnit de senaste åren. Självklart har jag även vunnit många fina vänner i farten, men dessa människor har inte fört med sig ovishet så jag har inte kunnat vara annat än lycklig med dom. Men jag saknar den där trygga känslan. Att alltid känna sig trygg, att aldrig behöva tvivla på om någon verkligen kommer hjälpa mig upp när jag faller. Det är nog det som tar mest, jag vet inte längre med vissa människor.


Jag hade ett skönt samtal med en vän idag. Vi pratade mycket om framtiden, yttligare en grej jag är orolig över. Och det som är så skönt, är att hon är lika vilsen som jag. Men vi kom överräns om att hjälpa varandra på bästa sätt. Jag saknar henne så mycket. Jag önskar att jag nu på sekunden kunde knacka på hennes dörr med en flaska med god dricka och sätta oss ner och klaga på allt mellan himmel och jord, bara för att få det ur mig. Hon vet så mycket om mig, men hon har aldrig brytt sig. Och hon slutar aldrig att bli förvånad. Säger jag att det är på ett sätt, men i nästa sekund säger att det är på ett annat sätt, så tar hon det. Inga motsägelser, bara frågor för att kunna förstå.

Och jag tror att det är en viktig nyckel i en vänskap. Att förstå varandra. Att aldrig köra fula spel för att orsaka drama, aldrig göra handlingar för att man tror något och att inte lyssna på rykten om personer. För att kunna förstå måste man våga fråga och kunna ge bra svar. Det behövs långa samtal, argument och diskussioner.

Jag saknar de nätter man satt uppe och pratade om allt och inget med en nära. Att berätta om ens djupaste tyngder till de lättaste minnena. Jag saknar att efter intensiva samtal komma på att natten har närmat sig morgon. Jag saknar att dela med mig av allt som jag inte gjort på så länge. Inte på samma sätt. Jag saknar att lyssna på spännande historier om helgalna dagar, roliga fester, dramatiska bråk, ledsamma stunder.

På något sätt känns så mycket inte likadant. Men det finns ingenting som säger att det här inte är till det bättre.
Att jag har förlorat människor som står mig nära på grund av såna enorma felsteg de tagit har inte dragit ner mig helt, det är en tyngd självklart, men jag fortsätter gå. Och jag har människor som går med mig.

Så egentligen vill jag väl säga att jag är nöjd med hur allting är nu, men jag vet innerst inne att jag kommer känna att allt har fallit på plats och verkligen är perfekt någon dag snart. Det handlar nog mycket om mig själv också.