Fler impulser blev det, jobbade i några dagar till och i måndags när jag dammsög mitt rum vid halv åtta tiden fick jag för mig att lämna Södermanland. Packa väskan, sprang till bussen, ringde yasmine som bokade biljett åt mig, tog en liten kvällspromenad med henne och pratade om saker vi missat och annat mellan himmel och jord. Sedan tog jag nästa buss som förde mig till Norrköping. Där levde jag som en prinsessa i 38 timmar. Nu när jag väl ligger hemma i min säng känner jag att jag ibland måste nypa mig i armen för att se om allt detta är verkligt.

För bra får man väl aldrig må, är redan straffad med förkylning och värk i kroppen. Men det gör inte så mycket just nu.