Att en röst kan göra så mycket. Det är otroligt.
Och det är otroligt vilka band man måste lägga på
sig själv ibland för att motstå en viss persons röst ibland.

Jag klippte dom banden ikväll. Jag tog upp mobilen och bläddrade
ner i kontaktlistan lika många klick som jag är van med.
Och jag ringde, och jag väntade, ton efter ton, och du svarade.

Egentligen var det hela ganska töntigt.
Men vi båda kunde höra varandras leenden.
Du sa som vanligt hej, undrade vad som hände, frågade varför jag ringde.
Jag svarade att jag bara tog det lugnt och inte ville nåt speciellt.
Då frågade du igen, varför jag ringde.
Och mitt svar var enkelt; Jo för att jag kan, igen.

Jag älskar när vi skrattar tillsammans. Det finns ingen omvärld då.