Ibland känner jag mig så himla dum.
Det finns en enda anledning till att jag bloggar;
Att jag ska kunna läsa och kunna tänka tillbaka på mina
dagar i framtiden. Även om det är om en vecka, en månad,
ett år eller om femtio, så vill jag kunna minnas allt som händer.

Och det slutar alltid likadant; Jag skriver ett tag, uppdaterar om
allt och inget, tröttnat mer och mer, någonting händer och då
byter jag blogg som en ny start.

Men när jag tittar tillbaka på gamla bloggar älskar jag att
läsa om ingenting. Jag älskar att läsa allt. För det är minnen.