För nästan exakt ett år sen satt jag och skrev en text om dig.
Den säger i stort sätt allt som jag känner just nu, så det blir inte
så mycket andra ord och förklaringar än de som redan skrivits.

Jag tycker bara att det är lustigt, att efter att ha spenderat ett helt
år tillsammans så står vi på samma ruta som vi började på idag.

Visserligen har vi nog blivit klokare. Vi känner varandra. Vi vet
vad vi vill. Vi vet vad som borde och inte borde göras. Vi vet vart
vi har varandra. Vi ser ljust på framtiden båda två så gott det går.


De senaste månaderna har det hänt mycket som har fått oss att
lära känna varandra på olika plan. Det har varit smärtsamt, men
nyttigt. Även fast vi båda kände oss så låga så fann vi tillbaka till
varandra på ett sätt. Vi lyckades äntligen lösa någonting.

De sista dagarna innan du åkte ifrån mig precis som på samma
sätt som förra sommaren så hann vi göra några minnesvärda
saker. Det kändes skönt. Och det kanske är det som behövs;
En lång paus. Där båda får tänka, värdesätta, kompromissa.

Och precis som vi sa för ett år sen;
Vi syns i slutet av sommaren. Vi får svar på frågor då.
Vi oroar oss inte under tiden.

Sjunde Juni Tvåtusenelva. En glad dag, en fin dag.